Telefonanteckningar, augusti 2014 - juni 2015

Jag skulle bedöma tvåan som på det hela taget det bästa och värsta jag varit med om. Tror jag. Jag vet inte. Det var... mycket. Det finns så mycket vackert jag aldrig hann skriva om. Egentligen förstår jag inte varför jag får lov att ha så mycket bra saker i mitt liv. Jag vill skriva om allt en dag. Allt. (Inte bara lösryckta avreageringar i telefonanteckningar när allt är mer eller mindre pissjobbigt.)



25-08-2014
Ånger, ge all tid ge all tid
Ångrar mig, bara lite
vi borde nog ha vuxit upp ihop
inte ner isär

Ja vi växer ner oss villar bort oss det har jag alltid tyckt, min utveckling går bakåt din som den borde din som den skulle men vi höll alltid fast i varandra tills armarna gick ur led fast jag blir yngre fast du blir äldre fast jag inte hängde med förrän du varvade

släpar efter släppte aldrig efter

Vi var så jävla brådmogna nu är jag omogen vi var så jävla brådmogna nu har jag fattat grejen jag orkade till slut bli opretentiös vi var så jävla brådmogna sedan växte vi ner oss villade bort mig du blev så ung du hann bli ung jag hann aldrig helt ikapp
Vi träffas för att hålla kvar vi möter blicken rätt som alltid du fattar mig fast jag är fel

jag fattar ingenting

Tror vi kan hålla fast med leddragna händer och växa upp utan att vara så jävla brådmogna
tror att vi har släppt för länge sedan, jag lämnar försenade böcker
du luktar cigg

Ner isär upp ihop kanske inte alltid ihop bara när armarna räcker till de slutade ju växa
Vi träffas för att försöka växa upp tillsammans lite grann i alla fall jag växer baklänges men du försöker nå ändå helt jävla elastisk
sitter på rätt säten i bussen och möts med blicken inte fan skulle väl vi vara pretto inte vi inte. Väx upp.
Bryter av varandras armar snart i farten vi passar bättre ihop än alla andra, möts med blicken mellan sätena försöker luta oss mot varandra

försöker fortfarande att inte verka ointressanta



30-08-2014
Jag kanske blir hypomanisk någon gång igen,
det hade suttit rätt bra
lyssnar ändå bara på samma låtar om och om igen
har väl slutat vänta
Jag kanske dör ung 
Jag kanske dör ung
Jag kanske lever nu 
koagulerar fantiserar fokuserar 
inte
borde jag bara hoppa av skolan?



16-02-2015 - Nattens väderprognos
dryga 37° förväntas under täcket 
växlande abstinensbesvär 
med frekventa inslag av stark saknad 
och rekordhög risk för 
att du älskar henne 



22-04-2015
Vänta, det verkar som att värmen hittar
tittar,
det värker ändå
f ö r s v i n n
väntar på
att den ska verka ända in



05-05-2015
Intensiva väta intensiva gråhet intensiva kyla
Det hittade in i mig
r
i
n
n
e
r
våt grå kall meningslös
de snittade grönsaker med rakblad
ett laborerande försök
SÅ TAPPA MIG PÅ BLOD
medan du pratar väder
jag behöver ändå ingen syretransport
om benen inte bär



13-05-2015
Jag är nog
som livet
yrseln kommer väl och går och tröttheten
tröttnar till slut
Min bottenlöshet fylldes inte ut av järntabletterna

Livet är fortfarande 
som himlen varit
grå kall dimmig meningslös
oändlig
men ryms gott och väl i min bottenlöshet

Du 
tittar knappt på himlen längre
(...)



04-06-2015 - Anteckna
jag är värd att minnas
?
minns inte mer



11-06-2015
Eldar upp resterna av tvåan mitt i natten
en förkolnad pappershög
Utbränd, brinner ut
som jag
grå,
ihopskrumpnad och körd i botten
glödande het, rastlöshet
s t i c k e r  i  ö g o n e n
jag behöver sova för alltid
eller så är det bara röken

missar sista bussen hem

Prideflaggor, gulblå blombuketter
en patetiskt obegriplig konstellation
visseltjut
Ett till studentutspring, knyter ihop fler ballonger
allting måste hända och jag med det
HÄND NÅGOT HÄND MER
orkar inte vara ensam
farten är vår lag, nu, du kan mig utantill
orkar inte vara still
orkar knappt hålla ögonen öppna


perversion

Kan strikt taget inte skriva, men jag försöker åtminstone. Oroa dig inte; jag gör det inte för din skull.

Arton år. Livskritisk. Till hälften Krunegård, till hälften katt. Om jag slickar på dig är det bara ett tecken på tillgivenhet.


Annan blogg
Ofysisk bokdagbok
Tumblr
Följ på bloglovin'



Read the Printed Word!