perversioner.blogg.se

Så ni säger
SE DET POSITIVT,
ni säger
VAR INTE SÅ PESSIMISTISKA,
ni säger
VÄLJ LYCKAN,
och jag tror på allvar att ni tror att det var på precis det sättet ni blev så jävla lyckliga. Ni vill så gärna tro att allt i er situation bara är er egen förtjänst, att ni också måste försöka få oss att tro att allt i vår situation bara är vårt eget fel.

Ja, tänk, va? JA TÄNK VAD NI ÄR SMARTA OCH STARKA OCH NYTTIGA OCH FRAMGÅNGSRIKA, och tänk vad vi måste vara
korkade och svaga och odugliga och misslyckade.

I och för sig -

det kanske alltid är lika svårt att inse sina privilegier,
det förstår jag verkligen,
jag lovar,
jag har verkligen inte massa undertyckt ilska och totalt uttömt tålamod
och jag skulle verkligen aldrig sänka mig till nivån att vara bittert och drypande sarkastisk nu;

det är trots allt inte ert fel

och egentligen är det ju mest er det är synd om - aldrig blir ni lyssnade på när ni kommer med goda råd.

Ha-ha-ha, men skämt åsido då, DET ÄR HELA VÅR VERKLIGHET OCH NI SLUTAR INTE TRAMPA PÅ DEN.

Ni säger LE SÅ KÄNNS DET BÄTTRE, för att kroppen inte vet skillnaden på leende och leende och 
har ni testat att le med ångesten klösande inuti, skoningslöst mot varje cell, droppande som klibbig, svartnande tjära? Verkligen?
F ö r s v a n n  å n g e s t e n?

Så fortsätt skriva stolt om hur det var ni som kämpade för och förtjänade att bli så framgångsrika som ni blev, så lyckliga, fortsätt skriva om alla de rätta valen, fortsätt skriva era jävla självhjälpsböcker, ni kan till och med få fortsätta tro att någon mår bättre av dem.

"Men testa att se det positivt då någon gång!"
Som om ert synsätt skulle vara det som avgör ert mående SOM OM VÅRT SYNSÄTT SKULLE VARA DET SOM AVGÖR VÅRT MÅENDE,

nej,

vi får vårt mående tilldelat som ett knytnävsslag i ansiktet och det är
hur tidigt det händer oss
hur hårt slaget landar över nervsluten
hur mycket blod som rinner
som avgör hur vi ser världen, sedan.

DET ÄR SKILLNADEN I HUR ONT VI MÅSTE HA SOM ÄR SKILLNADEN I HUR POSITIVA VI KLARAR AV ATT VARA.
Smaka på det. Svälj det helt. Hosta upp resterna och undersök dem. FÖRSTÅ DET. Det är okej att ni inte har ont, det är okej att ni mår bättre. Ni måste inte känna någon skuld, alls. Det enda vi vill är att ni inte ska vända på verkligheten så att vi måste falla platt, vi som redan ligger ner.

Vi med gener och anlag,
vi med strypt dopamintillförsel,
vi utan ljus,
vi utan mellanläge med ljuset i obalans,
vi som bara kan vara för mycket eller för lite,
vi som egentligen inte kan vara alls men som försöker ändå,
vi med växelvis ångest i stället för syre i bröstet,
vi med förstörda kräkreflexer
vi med förstörda förstaimpulser
vi med ärr och brännmärken
vi som var tretton första gången vi tiggde och bad om att någon vi älskade inte skulle ta sitt eget liv,
vi som måste fäktas med osynliga monster och bestiga osynliga berg där alla andra får passera fritt,

vi som måste stå ut med att känna oss värdelösa för att vi aldrig fick vara med och bestämma vad som räknas som tillräckligt,
vi som skakar på badrumsgolven,
vi som biter ihop och håller käften.

Vi pessimister?

Vi valde aldrig bort glädjen, det var sorgen som valde oss
och vi som valde att fortsätta ändå, vi som hela tiden måste kvävas.

Ni fick lov att vara sorglösa och nu kallar ni all den fria luften ni har för ett VAL,
ja, för ni valde den i överflöd och nu har ni så mycket av den
ni har luft nog att säga åt oss
ATT VÄLJA LYCKA.